Idag har det gått 46 dagar sedan han sist stod här, mitt framför mig i vardagsrummet.Det var kvällen den 24 februari 2016, straxt före kl 21.00. Lika glad som alltid. Han skrattade och skämtade medan han och hans vän väntade in en tredje kompis som, till skillnad från dessa två busarna framför mig hållit sig i skinnet och ordnat med körkortet.
Om jag bara kunde ana, om jag bara fått minsta lilla förvarning så hade jag aldrig låtit honom gå.
Min Sebastian, han som var mitt allt (tillsammans med sin lillasyster så klart). Min förstfödda. han hade precis fyllt 18 år, den 12 December 2015. Det är väl då livet skall börja eller är det inte så?!
Min sebastian som hade sådana storslagna planer för framtiden, på väg att starta eget, körkortstillståndets alla handlingar låg färdiga på köksbordet (det var bara några petitesser som skulle ordnas med först, enligt honom själv).
När den tredje vännen till slut dök upp så var det någonting i mig som inte ville släppa honom. Normalt brukar han alltid få en bamsekram och en puss på munnen innan han rusar iväg samtidigt som jag , liksom alltid ropar efter honom att; "Jag älskar dig över allt, gör inget dumt nu för jag kan inte leva utan dig!"
Och lika så svarar han alltid -"Jag älskar dig med mamma, mest av allt! Jag kan inte leva utan dig heller!"
Den här gången var det annorlunda. Han fick minst 10 bamsekramar och 10 pussar. Även lillasyster som inte velat somna så länge storebror var kvar hemma, hon fick minst lika många bamsekramar och pussar. Och de ord han sa till henne, de kommer jag aldrig att glömma.
-"Wintra, jag älskar dig mest i hela världen! Glöm aldrig det!"
Jag ropade mina vanliga budord när de gick ut mot bilen och han svarade så som han alltid gjort...
Om ja bara hade vetat!
Om jag kunde skulle jag vrida tiden tillbaka, men jag kan inte. Så snälla någon, finns det någon där ute som besitter denna magiska kraft? -Skulle du i så fall kunna vara så snäll att vrida tiden tillbaka till den 24 Februari 2016 gärna runt kl 20.00 så har jag gott om tid att övertala honom att stanna hemma ikväll...
Anonym
Tänker ofta på er å önskar så att man kunde, låter som ett fint kärleksfullt farväl. Han gick ut genom dörren fylld av kärlek./Anette
Svar:
<3 <3 <3
Malin Larsson
Jessica sköld
Malin, Malin, Malin ❤❤❤ Är så orolig för dig och önskar att jag bodde runt hörnet! Sorgen finns och jag saknar de rätta orden i din smärta. Fast du kommer att klara leva med hjälp av din familj. Vi finns här!
Ta emot vår hjälp, vad hade Sebastian velat? Tänk på hans ord, han älskar dig och vill ditt bästa ALLTID ❤
Styrke kramar ända från Luleå
Svar:
<3 <3 <3
Malin Larsson
Anonym
Vi fixar detta. Finns alltid. W gudmor ♥
Svar:
<3 <3 <3
Malin Larsson
Anonym
Massa styrkekramar till dig Malin❤️❤️/ Tina
Svar:
Tusen tack Finaste DU! <3 <3 <3
Malin Larsson
Älskade Malin Vad ont det gör att läsa ..Men att du funnit styrkan och orken i att föra sebbes minne vidare är fantastiskt. Jag ser fram emot att läsa allt fint som väntar. .Du är /var den absolut bästa mamma Sebbe kunde ha, så omtänksam ❤..Tänker på er ❤