15 augusti 2016

Förlåt!!!

Allmänt

Hej igen alla Fina, Fantastiska människor där ute!

 

Jag vill börja med att be om ursäkt för det väldigt långa uppehållet!

Jag kommer att fortsätta skriva här och vi har en lång, lång resa framför oss. Alla ni som vill följa med på den.

Trots att jag inte bloggat särskillt länge och inte heller postat så många inlägg ännu så kan jag lova att det finns hur mycket som helst. Jag har bara låtit tiden ha sin gilla gång och samlat kraft och energi för att orka skriva mer.

Men faktum är att jag hela tiden tänker på bloggen med värme. Den handlar om en utav de viktigaste människorna i mitt liv, min fina, fantastiska, vackra, bästa son Sebastian om hans liv och om hans mycket tragiska bortgång. Om hur man tar sig vidare efter att ha förlorat ett barn. Och det känns på något konstigt sätt som om det här är min länk till honom, min plattform att nå ut till honom igenom, min ventil för frågor och funderingar som hela tiden kommer och går. Tårar och skratt, glädje och sorg.

 

Jag är så glad att jag skapade bloggen och började skriva, den/ni finns ständigt i mina tankar och att få den äran att dela allt det här med er, ger mig den kraft jag behöver.

Ni ger mig en sån styrka och energi ska ni veta. Så fort det är någonting i hela den här processen jag och min familj just nu går igenom för att försöka hitta tillbaka till livet. Försöka hitta ett nytt liv, ett nytt sätt att leva vårt liv. Ett sätt att ta oss vidare varje dag utan vår älskade Sebastian vid vår sida, vilket förstås är en ständig kamp.

Men så fort det dyker upp någonting, vi stöter på ett hinder, frågor vi vill ha svar på, tankar som kommer, etc, etc.

Då tänker jag på er, på alla er där ute som läst bloggen hittills och som troget fortsätter läsa trots att de få inlägg jag än så länge gjort har kommit med/under ett väldigt varierat tidsspann.

När tanken slår mig att det här vill jag dela med mig av till er då känns allt helt plötsligt otroligt mycket bättre. Bördan blir mycket lättare att bära. Och jag känner att jag genom varje inlägg ger min underbara son någon slags upprättelse. Det i sig är en av de största drivkrafter för mig just nu, att ge honom upprättelse. Det är det som gör att jag vill gå upp varje dag och fortsätta kämpa.

 

Åter igen, Förlåt för det långa uppehållet!

 

Men häng kvar för nu tar vi oss vidare... ;) <3 <3 <3

 

Miljoner kramar från mig!

 
Vet ej om bilden vart upp och ned här? Ser ut så på min skärm och jag vet inte riktigt hur jag ändrar detta???
 
 
 Min ÄLSKADE, FINA, UNDERBARA, kille! Bara ett par dagar innan den tragiska olyckan...
 
 
DU ÄR SÅÅÅÅÅÅÅÅ VACKER! JAG ÄLSKAR DIG ÖVER ALLT, FÖR ALLTID!!!
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress