God kväll! 

 

Oj, så mina texter ser ut nu när jag tittat närmare på dem. Stavfel, särskrivningar, dubbelbenämningar och en hel rad massa slarv. Ber verkligen om ursäkt för detta! 

Förstår mycket väl att det säkert är superstörande när man försöker läsa och istället för att texten flyter så snubblar man över diverse felstavelser mer eller mindre konstant. Inte trevligt alls.  

Jag har inga direkta ursäkter för det. Har bara varit alldeles för snabb (slarvig) när jag publicerat och inte förhandsgranskat texten ordentligt innan dess. 

Däremot så lovar jag er att jag verkligen ska försöka skärpa mig på den fronten från och med nu! 

 

Hoppas att ni alla har haft en trevlig helg förresten! 

 

Själv så jobbade jag ju även igår, lördag. Men när jag kom hem vid 18-tiden igår så var det ju fortfarande strålande sol ute. Och innan jag ens hann svänga in på parkeringen så ser jag min man sitta ute och grilla med våra grannar. De hade dukat upp långbord och hela gräsmattan var full av barn som sprang runt i badkläder och badrock efter att ha svalkat sig i vattenspridaren. Några spelade fotboll och en liten kille satt och lekte med Tuva och Theo (våra hundar). 

 
 
Det var bara till att snabbt parkera, springa in och byta om, och sen ut igen...
 
 
Jag slog mig ner till bords och vart serverad världens godaste mat av världens, absolut mest omtänksamma och givmilda familj.  

Ja, ni förstår säkert redan nu att gårkvällen vart riktigt lyckad!  

 

Och idag har jag bara tagit det lugnt. Inte bara jag förresten utan hela familjen faktiskt. 
Stefan är visserligen iväg och tittar på ett jobb just nu och Wintra gick ut en lite sväng med sina vänner för en stund sedan. Men i övrigt så har vi bara haft en helt underbar, lugn och skön söndag. Och det har varit välbehövligt, absolut! För nu till veckan så händer det många spännande saker både jobbmässigt, men också privat... 

Wintra sov över hos en kompis från fredag till lördag. Och precis som det brukar bli när barnen sover över hos varandra så vart det nog inte så där värst mycket sömn för någon av dem då. Sedan grillkvällen igår adderat till detta. trots att vi avslutade vid 

21.00-tiden så vart det ändå mycket sammantaget för henne. 
Summan av kardemumman då? Vår Finaste, Underbaraste Älskade “Socker” sov ända till efter kl 12.00 idag. Oberörd av att Stefan och jag stökade och bökade här ute redan från 7.30-tiden i morse. Så då förstår ni nog att hon var trött. 

 
Hur gulliga kan man vara då... <3 <3 <3 
 

 

Önskar er alla en fantastisk söndagskväll! 

Vi hörs som alltid, lite senare... 

 

Puss & Kram ; ) <3  

 

 

Och för er som orkar läsa mer så kommer det här... 

Innan jag går vidare med så vill jag bara inflika några saker som hänger ihop med det jag skrev om igår. Det är med vänner, familj, nära och kära. 

Och det är just det att jag efter att ha rannsakat mig själv och min vänkrets, kommit till insikt med vilka som var “på riktigt” och vilka som inte var det så har det tillkommit många.  

Jag har dels genom mitt arbete, genom Wintras dans, genom bekantas bekanta, grannar hemma, grannar på campingen, etc mött så otroligt fantastiska människor. Flera utav dessa har kommit att ligga mig riktigt varmt om hjärtat. Och deras närvaro i mitt liv, den glädjen och den energin de ger mig varje gång vi ses är i mångt och mycket det som hela tiden fått mig att se ljuset när allt varit mörkt. Fått mig att orka en dag till när man nästan varit färdig att ge upp. Och det är jag er alla evigt tacksam för! <3 

Den första tiden efter jordfästningen så hade jag fullt sjå med att fortsätt slåss mot alla myndigheter ni bara kan tänka er.  

Det var allt ifrån vårdcentralen, läkare och försäkringskassan gällande min egna sjukskrivning likväl som Stefans.  

Till att kämpa med IVO anmälningar gällande sjukhusets förfarande i samband med att de utan mitt samtycke, utan att ens informera mig bara tog ett beslut om att stänga av Sebastians livsuppehållande maskiner (efter bara 19 timmars vård)?! Att de dessutom inte ens väntade tills vi alla hunnit in i rummet, in till honom för än de på börjat allt detta. (Att de redan stängt av alla maskiner på hans högra sida när jag kom in rusandes i salen, det har jag ju nämnt tidigare.) 

Då både Stefan och jag vid tiden för olyckan drev egna bolag så var det ett evigt bråkande med skatteverket, bolagsverket, mfl.  Där fanns det ingen förståelse över huvudettaget. Allt skulle bara rulla på som vanligt trots allt som hänt?! 

Och det är bara en bråkdel av allt som låg på “mitt bord” att styra med. 

 

Men parallellt med allt kämpande åkte jag till Min Älskade Sebastian så gott som varje dag under den här perioden. Jag hade med mig en filt, en bluetooth högtalare så att jag kunde spela lite musik för honom. Ibland hade jag även med en fikakorg. Och där låg jag på en filt precis bredvid honom. 

Det alldeles nysådda gräset hade inte ens börjat gro. Gravstenen var inte på plats ännu, den skulle inte komma förrän efter semestern. Istället satt det som en träbit, en planka med ett nummer på och en liten skylt där det stod “S Larsson”. Det var så lugnt, så skönt och så fridfullt på något sätt. Och framför allt så fick jag ju fortsätta att spendera tid med min Underbar son. Det vart mitt lufthål, min paus i från omvärlden... 

 

Än så länge så levde jag i någon slags bubbla där jag inte riktigt kunde ta in vad som hänt, även fast jag var på Norra kyrkogården var och varannan dag. Det hela var väldigt surrealistiskt måste jag säga. Jag hade inte tömt hans garderob hemma, inte plockat ner hans skor och jackor från hallen, inte ens tagit bort hans tandborste. I mitt huvud så var han bara borta “ett tag” och skulle ju helt klart komma hem igen.  

Jättekonstigt kan tyckas?! Jag vet inte? Men jag tror att det är någon slags överlevnadsmekanism. Det går liksom inte att göra på något annat sätt då skulle man ju gå sönder av alla smärta. 

Dagarna blev till veckor, veckor till månader och snart hade också April och Maj passerat. Vi var inne i juni månad och det stundades sommar och semester. 
Det var nu vi skulle få börja genomlida alla dessa “första gångerna utan vår Älskade, Underbara Sebastian”. Första semestern utan Sebastian, första gången i husvagnen utan Sebastian, första gången i Hargebaden utan Sebastian, osv. 

Visst vi fick erfara detta 2 gånger under våren. Det var första påsken, utan Sebastian och den var helt fruktansvärd! Men då var vi fullt upptagna med att planera begravningen så Sebastian var ju trots allt väldigt närvarande ändå på något vis. Och jag gjorde då som jag alltid gjort tidigare, gömde hans ägg och la skattkartan på nattduksbordet, precis som till Wintra. Allt detta tog jag sedan med mig till begravningen och lämnade på hans kista, så det har han med sig nu. <3  

Det gula påskägget ligger där i knät på nallen... <3 <3 <3  

Andra gången under våren var ju på morsdag i Majmånad och även denna dag var ju såklart förjävlig! Men jag stålsatte mig och valde att spendera dagen på tre olika platser. Hemma med Stefan och Wintra, på Almby kyrkogård för att lämna blommor till min egna mamma och så självklart så valde jag att titta förbi Min Finaste, Underbaraste, Älskade lilla Sebastian och stannade där ett par timmar med/hos honom...