/ Allmänt / Barn / Familj / Familjeliv / Kläder & Mode / Min Sebastian /

Tisdagen den 29 Mars 2016

Igår trotsade jag febern och gav mig ut. Kännde att jag inte kunde ligga inne längre. Dels har jag ibland en tendens till att känna mig rastlös. I alla fall när man är tvingad att vara inne och ta det lugnt. Dels så hade vi en del saker vi skulle göra, inplanerade.
 
Vi var bortbjudna på en föreläsning (Stefan, jag och Wintra) till en församling, inte långt ifrån oss som vi gärna ville gå på. Sen hade vi ju fortfarande inte varit ute på Marieberg ännu för att byta Wintras regnställ (byta storleken på jackan).
Så det bestämde vi oss för att göra i går.
 
Innan vi skulle iväg på föreläsningn så försökte jag mig på att göra ett par utbakade flätor på Wintra. Det var ju såååå länge sen. Men det vart inte så dumt iallafall...
 
 
Hon vart så fin så, vår söta lilla "Sockerbit"! <3
 
Föreläsningen var jätte intressant och Wintra skötte sig exemplariskt som alltid! ;) <3
 
Sedan packade vi in oss i bilen och så bar det av till Marieberg...
 
 
 
Världen Finaste tjej, och världens lyckligaste mamma. För att jag fått den stora äran att vara just DIN mamma! <3
 
Vi började med att byta rengnstället när vi väl kom ut till Marieberg. Så att vi hade det klart.
 
 
 
Sen hann vi med lite shopping också. Jag hade ju  lovat Wintra att vi skulle åkt ut redan i lördags men då hade jag inte ork nog att gör det så vi passade på nu istället.
 
 
 
 
 
 
Det vart såklart uteslutande saker till donnan denna gång. Det var ju exakt det som vi hade planerat att göra under lördagen redan. Att köpa henne lite nya grejer, uppdatera hennes garderob lite grann...
 
Efter vår lilla shoppingrunda så stannade vi till och tittade in till en vän till min man som precis har öppnat en butik därute vid Mariebergs Köpcentrum. Min man skall hjälpa honom och hans fru med lite målning av butikslokalerna.
 
Nu ska jag försöka göra ett ryck igen, känner mig fortfarande inte helt 100?! Vet inte om mina utflykter i går gjort att förkylningen vill hålla sig kvar?! Hur som helst så vill jag bara komma igång igen. Har sååå mycket roligt att göra på jobbet nu så jag vägrar helt enkelt att vara sjuk längre!
'
 
Önskar er alla en underbart härlig måndag, så hörs vi lite senare!
 
Puss ❤️
 
 
 
Och för er som orkar och vill, så har jag skrivit ännu lite till;...
Så kom till slut dagen då vi allting handlat om nu , den sista tiden. Som allting kretsat kring. Som jag varit helt uppslukad av, planerat ch förberett. Det var tisdagen den 29 mars -2016 och Sebastians begravning skulle snart äga rum.
 
Stefan hade sedan någon vecka varit hemma och utskriven från sjukhuset. 
Sebastans vän hade sovit över hos oss sedan kvällen innan.
Och nu stod vi där allesammans, Stefan, jag, Wintra och kompisen och gjorde oss i ordning inför den stundande begravningscermnin.
 
I telefonen hade talade jag av och till under morgonen och förmiddagen med min syster, då vi skulle mötas vid församlingshemmet en stund innan det började (straxt före kl 13). Så att vi skulle hinna bära upp alla blommor, buketter och arrangemang till kyrkan och placera dem på och bredvisd kistan.
 
Inte ens kring detta kunde vi enas, Sebastians pappa och jag. Hur och var vi skulle ställa och placera ut allting, vad som skulle få ligga på kistan och inte, etc, etc.
Det hade slutat med att vi, redan på begravningsbyrån kommit överens om att vi skulle få ansvara för varsin sida.
Vi skulle få använda den vänstra sidan och Sebastians pappa den högra sidan.
 
Detsamma gällde för hur vi skulle sitta i kyrkan och vart våra annöriga och vänner skulle hänvisas att sitta.
Vår familj och våra nära och kära samt vår och Sebastians vänner, hänvisades till den vänstra sidan och Sebastians pappa och hans annhöriga till den högra.
 
Så jäkla dumt så man knappt kan tro att det är sant...
 
Klockan gick och vi var så gott som klara för att bege oss mot kyrkan.
Då knöt sig hela magen på mig, jag fick kraftiga bröstsmärtor och knappt någon luft. Jag kunde bara inte. Jag ville inte.
Om jag gick med på det här så skulle det ju vara detsamma som att jag; -Sebastians mamma, skulle acceptera det som hänt.
Det skulle helt plötsligt vara sant. 
Mardrömmen skulle vara förevigt, och bli vår nya verklighet.
 
Nej, det gick bara inte! Aldrig i mitt liv att jag tänker begrava mitt eget barn!
 
Klockan var snart 12.30, det var då vi skulle möta upp min syster vid församlingshemmet. Bara 30 minuter senare skulle cermonin börja. Vi skulle stå där i dörren och ta emot alla som kom. Dela ut "handbuketter"/rosor.
 
Hur sjutton skulle jag fixa det här? Det fanns ju inte dirkt någon tid att föra någon slags inre dialog. Fanns ingen tid för ressonemang eller diskussion.
Det fanns egentligen bara en sak att göra, hur jäkla jobbigt det än känndes. Hur ont det än gjorde. Hur motigt det än var.
Det enda jag kunda göra var att samla mig, bita ihop och åka iväg...
 
Kommentarer (0)
Barn / Familj / Kläder / Min allra Finaste Sebastian / Minimode / Mode / Sebastian / Sebbe / Shopping / Söndag / Wintra
/ Allmänt / Familjeliv / Min Sebastian /

Feber och Begravningsblommor

I dag har jag praktiskt taget sovit av och till hela dagen. Jag är fortfarande inte bra, snarare sämre idag än igår.
Jag vet inte, men det kanske är någon slags peak vad det gäller sjukdommar som ex influensa. Att man har en period där man tar emot smittan, men inte märker av det förrän i nästa period då symptomen börjar komma, vilka sedan trappas upp för att såsmåning om peaka och plana ut?
I så fall så borde det ju vända nu iallafall. Hoppas kan man ju alltid.
 
 
Det känns verkligen bitterljuvt att ligga sjuk i helgen. Dels hade Wintra och jag planerat att åka ut till Marieberg Köpcentrum idag, lördag för att inhandla diverse nya kläder. Dessutom skulle vi även byta jackan (vi fick med fel storlek till sättet) till det nya rengställ/allvädersställ vi köpte till henne i torsdags.
Ett sådant där super skönt regnställ/allvädersställ med fleacefoder som gör att det blir både mjukare, varmare och trevligare att ha på sig än det tunna, "vanliga" regnstället man har under den varmare delen av året.
 
Förutom att jag missar vår "shoppingdag" idag så var vi dessutom bortbjudna till våra vänner på födelsdags-/bröllopsdags-/inflyttningsfest. Något som jag verkligen såg fram emot...
Även mina svärföräldrar skickade en en middagsinbjudan till oss under gårdagen avseende i dag/i kväll. Men tyvärr fick vi tacka nej där också. Sååå tråkigt!
 
Dock har jag laddat upp med alla nödvändiga mediciner, nässpray, treo, ipren och alvedon. Färsk frukt, En massa kärlek från min underbara man, min finaste lilla dotter och våra söta små fyrbentingar.
Som om inte det skulle vara nog så har jag bunkrat upp med böcker.
 
 
 
Jag älskar ju att läsa, och brukar köpa på mig böcker så fort jag springer på någon bok om något intressant ämne. Det kan vara både fack- och skönliteratur, självbiografier, etc.
Sedan slukar jag dem så fort tillfälle ges. Det här är ett sådant tllfälle...
 
 
Önskar er alla en underbar lördagskväll med god mat, mycket kärlek och kanske en bra film eller två?! 
 
Vi hörs imorgon igen.
 
Puss ❤️
 
 
Och om ni orkar så har jag skrivit av mig ännu lite mer...
 
Blommorna, alla buketter och arrangemang till begravningen som var från oss, (Från mig, Stefan och Wintra. Från Min syter och hennes familj. Från pappa och mina syskon. Liksom från Sebastians kompis.) ville jag göra själv.
 
Alla dom här sakerna kring begravningen och själva begravningen i sig var på något sätt det sista jag någonsin skulle kunna ge min son eller göra för honom, till honom. Därför ville jag göra allt så fint och vackert som det bara gick. Och överösa det med all världens kärlek.
 
Allting valdes omorgsfullt ut. Allt i från de kläder jag redan lämnat till begravningsbyrån. Blommorna som skulle placeras på och brevid kistan, till begravningsprogrammet och den musik som skulle spelas under begravningsgudtjänsten.
 
Jag beställde mängder av snittblommor, över 200st röda, oranga (eller roströda) och vita rosor, 50st vita liljor, murgröna samt diverse olika vita och gröna kvistar och större blad.
Samtidigt så beställde jag oasis i olika varianter och storlekar. 
 
Vi inhandlade sidenband av varierande bredd för att binda runt buketterna och till att skriva en sista hälsning på. Likaså köpte vi pennor för ändamålet i svart, silver och guld.
 
Eftersom att jag hade bokat församlingshemmet till begravningskaffet efter begravningen och hade sån tur att jag fick hämta ut nycklarna och fick tillgång tilll lokalen redan ett par dagar innan begravningen skulle äga rum. Så transporterades allt material dit och sedan var det bara att sätta igång.
 
Jag, min syster Elinor och Sebastians kompis hjälptes alla åt att binda buketterna. Och gjorde tillsammans alla arrangemang.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
När vi var klara med alla förberedelser, inkl dukning och allt därtill så kunde vi alltså låta allting stå kvar över natten. Vi släckte ner, låste och åkte hemåt för att försöka få några timmars sömn (om det nu skulle gå att somna överhuvudtaget)?! 
Dagen därpå skulle vi alltså ta ett sista farväl av vår Älskade Sebastian.
Min Fina, Underbara, Älskade lilla "Bebban"...
 
Kommentarer (0)
Barn / Böcker / Familj / Feber / Förkyld / Influensa / Intressen / Läsning / Min allra Finaste Sebastian / Sebastian / Sebbe
/ Allmänt / Familjeliv / Tankar & Funderingar /

Så hanterar du barnens aktiviteter

​Eftersom att jag sitter mycket hemma och jobbar, då jag utgår i från hemmet så att säga. Så blir det väldigt ofta, så gott som alltid egentligen att jag har antingen radion eller tvn som står på i bakgrunden. De är mest för att det känns så tyst och tomt annars.  Sen, tycker iallafall jag att det blir lättare att hålla tempo när det är lite liv och rörelse runt omkring.
 
I förra veckan när jag satt och jobbade hade jag Tv4 -Nyhetsmorgon på i bakrunden.
Pappapanelen var där och disskuterade kring ämnet;
"Så hanterar du barnens aktiviteter".
 
Jag tyckte det var rätt intresant att lyssna på faktiskt då jag vet att föräldrarskaran i detta avlånga land är ganska tudelad vad det gäller just den frågan.
Hur mycket aktiviteter skall barnen ha? Hur mycket skall man puscha sina barn? 
Är det på barnens egna intiativ eller för barnets eller barnens "bästa"? Etc...
 
 
Vår dotter Wintra hon har två aktiviteter som hon kör regelbundet. 
Hon har dansat Disco i 4år. Hon började precis innan hon skulle fylla 3år och har sedan kört på med detta.
Hon har ett vanligt/ordinarie träningspass i veckan. Sen har hon vi tillfälle tagit privat lektioner och tränat i coachad grupp i samband med att hon tog sin tävlingslicens och började tävla i Disco Singel - Brons som "B1".
 
 
 
 
 
Sen går hon sedan ett drygt år tillbaka nu också på ridskola. Hennes tredje termin är i full gång nu. Och där har hon också en lektion i veckan.
 
 
 
 
 
 
Dansen var det väl vi som föräldrar som sökte oss till för att vi ville att hon skulle få testa på någon rörelse aktivitet. Hon älskade dansen sedan första dagen och sedan dess har det aldrig varit någon disskusion.
 
Vad det gäller ridningen så var det helt och hållet på Wintras egna intiativ.
Hon har tjatat om det som hon började prata, i princip.
Så fort hon sett en häst på tv, i böcker, på riktigt (på cirkus eller ute i en hage man kört, cyklat eller gått förbi) så har detta tagits upp.
 
Tillföljd av detta så letade vi efter en bra ridskola som hade lektioner och platser lediga för henne att börja på. Sen körde hon igång.
 
 
Andra saker som är viktigt att nämna när det gäller just aktiviteter, och framförallt så länge det handlar om mindre barn, men även sen när de blir äldre. 
Är ju det att man som förälder själv måste ha tid att vara med. 
Även om man inte deltar så måste man ju skjutsa/se till att barnet kommer till aktiviteten och sedan vänta där under tiden aktiviteten utövas.
Man skall kunna ställa upp med skjutsningar/hämtningar och hjälpa klubben, föreningen, laget vid tävlingar och andra evenemang. Etc.
 
Sen är det ju tyvärr så att det i dag har blivit en ekonomisk fråga många gånger...
 
Stefan och jag har nästan alltid varit med båda två till alla hennes lektioner. Både vad det gäller dansen och ridningen.
Likadant när hon har tävlat så har vi ju självklar varit med båda två. Då har vi åkt med hela familjen och legat borta över helgen. Oftast så åker man ju tillsammans med resten av gänget från dansstudion. Man bor tillsammans och umgås tillsammans. 
Det blir en slags livsstil.
 
Sen är ju Wintras dansskola, den enda dansskolan i hela landet som har licens att annordna internattionella tävlingar. Det i sig gör ju att det krävs resurser i frorm utav voluntärer. Det är ofta dansarnas familj och vänner som rycker in då.
Själv jobbade jag senast under Disco VM i November 2016, här i Örebro.
 
Så något slags eget engagemang eller intresse behöver du ju ofta ha som förälder. (Tänker jag?!)
 
Jag vet inte, hur gör ni? Och vad tycker ni om saken?
Kommentera gärna här ​👇👇👇nere 👇👇👇.
 
 
Nu ska jag snart summera våra mässdagarna. Det ska bli helt fantastiskt.
 
 
Önskar er alla en underbara Onsdag i det härliga höstvädret!
 
Vi hörs lite senare...
 
Puss ❤️