/ Allmänt / Familjeliv / Min Sebastian /

Back in Business

Lördag och en fanastiskt härlig höstdag står för dörren. 
Det passar sig faktiskt ganska bra då hela familjen nu är på fötter igen. "Back in business" skulle man kunna säga. Jag är frisk. Wintra är vart bra igen innan det ens hann bryta ut.
Har starka misstankar om att hon bara var lite "vara hemma med mamma och mysa sjuk"?! ;) ;)
 
 
Igår var vi i stallet som alltid på fredagskvällarna. Och det stod hoppning på schemat.
 
Guuud så duktig hon har blivit. Jag tror inte man kan vara mycket stoltare än vad är över denna lilla "Sockerbit"?! Hon går verkligen från klarhet till klarhet, som man brukar säga... Hehe
 
 
Nu tänkte jag åka till blommsterlandet för att inhandla diverse saker för ett arrangemang jag ska göra sedan. Till vad? Det tänkte jag visa er sedan (imorgon, förhoppningsvis). ;)
 
 
En underbar lördag önskar jag er alla!
Passa på å njut av dagen så mycket ni bara kan, så hörs vi lite senare...
 
Puss ❤️
 
 
För er som orkar läsa mer, så kommer det här...
Redan dagen efter själva begravningsceremonin skulle vi ha jordfästning.
Denna dag var det bara familjen och de allra närmasta från oss/vår sida av familjen som var med.
Det var nog det absolut värsta jag varit med om i mitt liv efter det att vi förlorat vår ÄLSKADE Sebastian.
 
Vi skulle samlas uppe vid krematoriet, på Norra kyrkogården. 
Sedan skulle vi prommenera i ett följe bakom kistan/kistbärarna/kistvagnen på väg bort mot den gravplats som vi hade valt ut. Där skulle vi ha ännu en liten ceremoni när kistan skulle jordfästas/hissas ner i graven. Prästen läste ur bibeln, lade mull på kistan och sedan så fick vi familj och vänner som var på plats lägga på våra blommor som vi hade med oss till Sebastian.
 
Det fanns ju flera orsaker till varför jag redan från början inte alls hade velat haft graven just där, på Norra Kyrkogården. 
Dels så var det ju det faktum att Sebbe är född och uppvuxen på Söder i Örebro. Han har gått på dagis och skola här.
Han har alla sina vänner här. ch jag hade ju gärna sett att de skulle ha möjligheten att enkelt och smidigt kunna ta sig till- och besöka Sebbe så ofta de ville och hade lut till det. Då hade ju Almby Kyrkogård varit det absolut mest passande i alla avseenden, ur alla aspekter ovan så är det för mig fortfarande solklart att vi borde valt just Almby.
Vi bor fortfranade kvar på Söder, i den lägenhet vi bodde under Sebastians 10 sista år. 
 
Som sagt, jag skulle stått på mig mer på den punkten. Det känns ju iallafall så här i efterhand som om det faktiskt är det som verkligen spelar roll i det långa loppet. Som spelar roll nu när graven är det ända vi har kvar... 
 
Dels så har vi egentligen ingen anknytning till Norra Kyrkogården, inte på samma sätt som vi har till Almby.
På Almby Kyrkogår har vi en släktgrav sedan generationer. En jätte fin grav, placerad precis på första raden direkt till vänster när man gått ner för tapporna framför kyrkan.
Där ligger ju min mamma begravd, min farmor och min farfar, liksom gammelfarmor och gammelfarfar begravda. 
Och vi hade ju pratat om det åtskilliga gånger, bla när vi var och besökte graven att här skulle vi också vila tillsammans en dag.
Det var ju Sebastians egen önskan.
 
Dock har vi ett par släktingar, flera generationer före Sebbe som är begravda på Norra Kyrkogården. (Så en viss anknytning har vi väl, men jag tror aldrig att Sebastian själv en varit med och besökt den graven)?!
Det är min mormors pappa som gick bort låååångt innan jag föddes och min mormors mamma (alltså min gammelmormor och gammelmorfar) som ligger begravda där. Min gammelmormor gick bort när Sebastian var bebis. Jag är uppväxt med henne nära, men inte Sebastian.
 
Jag var väldigt mycket hos min mormor och morfar under min uppväxt. Och jag minns faktiskt flera tillfällen som vi var på Norra Kyrkogården för att då, på den tiden tända ljus för gammelmorfar.
Vi stannade ofta där på vägen till eller från sommarstugan ute i Tjugsta tex.
Jag minns säskillt hur min ena moster -Maria och jag alltid gick runt där på kyrkogården och tittade på alla gravar.
På den bortre delen av kyrkogården låg, vad vi kallade för "Barn Kyrkogården". Där fanns massor av gravar, rad efter rad. Det var både gammla gravar liksom nyare gravar. 
Åldrarna på barnen var väldigt varierande. Det som dock slog mig mest när vi gick där, varje gång det var hur missköta och bortglömda många av gravarna var på just den här delen av kyrkogården. 
Det är något som verkligen etsat sig fast i mig. 
 
Jag minns att jag ofta tänkte på alla dem som låg där, på deras föräldrar, allt de fått gå igenom. Men jag minns också att jag tänkte på alla de bortglömda gravarna. Vad hade hänt? Hur kunde någon bara glömma bort sitt lilla barn???
 
Efter det så har Norra Kyrkogården alltid haft en negativ och oerhört sorglig klang hos mig. Jag blir på något sätt illa till mods vid blotta tanken.
 
Att jag nu får leva resten av mitt liv utan min son är något jag aldrig kommer att förlika mig med. 
 
Att jag dessutom skall leva med att jag inte stod på mig vad det gäller vart Sebastian skull begravas så får jag dessutom leva med att Min Fina, Älskade, Underbara Sebbe. Min son. Och Norra Kyrkogården nu och föralltid kommer att vara förknippade med varandra. 
Det är, för mig helt fruktansvärt!
 
 
 
 
 
 
ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR DIG!!! ❤️❤️❤️
NU och FÖR ALLTID!!! ❤️​❤️​❤️
Kommentarer (1)
Aktiviteter / Barn / Familj / Hästar / Höst / Jordfästning / Jordfästningen / Min allra Finaste Sebastian / Sebastian / Sebbe / Wintra
/ Allmänt / Barn / Familj / Familjeliv / Kläder & Mode / Min Sebastian /

Tisdagen den 29 Mars 2016

Igår trotsade jag febern och gav mig ut. Kännde att jag inte kunde ligga inne längre. Dels har jag ibland en tendens till att känna mig rastlös. I alla fall när man är tvingad att vara inne och ta det lugnt. Dels så hade vi en del saker vi skulle göra, inplanerade.
 
Vi var bortbjudna på en föreläsning (Stefan, jag och Wintra) till en församling, inte långt ifrån oss som vi gärna ville gå på. Sen hade vi ju fortfarande inte varit ute på Marieberg ännu för att byta Wintras regnställ (byta storleken på jackan).
Så det bestämde vi oss för att göra i går.
 
Innan vi skulle iväg på föreläsningn så försökte jag mig på att göra ett par utbakade flätor på Wintra. Det var ju såååå länge sen. Men det vart inte så dumt iallafall...
 
 
Hon vart så fin så, vår söta lilla "Sockerbit"! <3
 
Föreläsningen var jätte intressant och Wintra skötte sig exemplariskt som alltid! ;) <3
 
Sedan packade vi in oss i bilen och så bar det av till Marieberg...
 
 
 
Världen Finaste tjej, och världens lyckligaste mamma. För att jag fått den stora äran att vara just DIN mamma! <3
 
Vi började med att byta rengnstället när vi väl kom ut till Marieberg. Så att vi hade det klart.
 
 
 
Sen hann vi med lite shopping också. Jag hade ju  lovat Wintra att vi skulle åkt ut redan i lördags men då hade jag inte ork nog att gör det så vi passade på nu istället.
 
 
 
 
 
 
Det vart såklart uteslutande saker till donnan denna gång. Det var ju exakt det som vi hade planerat att göra under lördagen redan. Att köpa henne lite nya grejer, uppdatera hennes garderob lite grann...
 
Efter vår lilla shoppingrunda så stannade vi till och tittade in till en vän till min man som precis har öppnat en butik därute vid Mariebergs Köpcentrum. Min man skall hjälpa honom och hans fru med lite målning av butikslokalerna.
 
Nu ska jag försöka göra ett ryck igen, känner mig fortfarande inte helt 100?! Vet inte om mina utflykter i går gjort att förkylningen vill hålla sig kvar?! Hur som helst så vill jag bara komma igång igen. Har sååå mycket roligt att göra på jobbet nu så jag vägrar helt enkelt att vara sjuk längre!
'
 
Önskar er alla en underbart härlig måndag, så hörs vi lite senare!
 
Puss ❤️
 
 
 
Och för er som orkar och vill, så har jag skrivit ännu lite till;...
Så kom till slut dagen då vi allting handlat om nu , den sista tiden. Som allting kretsat kring. Som jag varit helt uppslukad av, planerat ch förberett. Det var tisdagen den 29 mars -2016 och Sebastians begravning skulle snart äga rum.
 
Stefan hade sedan någon vecka varit hemma och utskriven från sjukhuset. 
Sebastans vän hade sovit över hos oss sedan kvällen innan.
Och nu stod vi där allesammans, Stefan, jag, Wintra och kompisen och gjorde oss i ordning inför den stundande begravningscermnin.
 
I telefonen hade talade jag av och till under morgonen och förmiddagen med min syster, då vi skulle mötas vid församlingshemmet en stund innan det började (straxt före kl 13). Så att vi skulle hinna bära upp alla blommor, buketter och arrangemang till kyrkan och placera dem på och bredvisd kistan.
 
Inte ens kring detta kunde vi enas, Sebastians pappa och jag. Hur och var vi skulle ställa och placera ut allting, vad som skulle få ligga på kistan och inte, etc, etc.
Det hade slutat med att vi, redan på begravningsbyrån kommit överens om att vi skulle få ansvara för varsin sida.
Vi skulle få använda den vänstra sidan och Sebastians pappa den högra sidan.
 
Detsamma gällde för hur vi skulle sitta i kyrkan och vart våra annöriga och vänner skulle hänvisas att sitta.
Vår familj och våra nära och kära samt vår och Sebastians vänner, hänvisades till den vänstra sidan och Sebastians pappa och hans annhöriga till den högra.
 
Så jäkla dumt så man knappt kan tro att det är sant...
 
Klockan gick och vi var så gott som klara för att bege oss mot kyrkan.
Då knöt sig hela magen på mig, jag fick kraftiga bröstsmärtor och knappt någon luft. Jag kunde bara inte. Jag ville inte.
Om jag gick med på det här så skulle det ju vara detsamma som att jag; -Sebastians mamma, skulle acceptera det som hänt.
Det skulle helt plötsligt vara sant. 
Mardrömmen skulle vara förevigt, och bli vår nya verklighet.
 
Nej, det gick bara inte! Aldrig i mitt liv att jag tänker begrava mitt eget barn!
 
Klockan var snart 12.30, det var då vi skulle möta upp min syster vid församlingshemmet. Bara 30 minuter senare skulle cermonin börja. Vi skulle stå där i dörren och ta emot alla som kom. Dela ut "handbuketter"/rosor.
 
Hur sjutton skulle jag fixa det här? Det fanns ju inte dirkt någon tid att föra någon slags inre dialog. Fanns ingen tid för ressonemang eller diskussion.
Det fanns egentligen bara en sak att göra, hur jäkla jobbigt det än känndes. Hur ont det än gjorde. Hur motigt det än var.
Det enda jag kunda göra var att samla mig, bita ihop och åka iväg...
 
Kommentarer (0)
Barn / Familj / Kläder / Min allra Finaste Sebastian / Minimode / Mode / Sebastian / Sebbe / Shopping / Söndag / Wintra
/ Allmänt / Familjeliv / Min Sebastian /

Feber och Begravningsblommor

I dag har jag praktiskt taget sovit av och till hela dagen. Jag är fortfarande inte bra, snarare sämre idag än igår.
Jag vet inte, men det kanske är någon slags peak vad det gäller sjukdommar som ex influensa. Att man har en period där man tar emot smittan, men inte märker av det förrän i nästa period då symptomen börjar komma, vilka sedan trappas upp för att såsmåning om peaka och plana ut?
I så fall så borde det ju vända nu iallafall. Hoppas kan man ju alltid.
 
 
Det känns verkligen bitterljuvt att ligga sjuk i helgen. Dels hade Wintra och jag planerat att åka ut till Marieberg Köpcentrum idag, lördag för att inhandla diverse nya kläder. Dessutom skulle vi även byta jackan (vi fick med fel storlek till sättet) till det nya rengställ/allvädersställ vi köpte till henne i torsdags.
Ett sådant där super skönt regnställ/allvädersställ med fleacefoder som gör att det blir både mjukare, varmare och trevligare att ha på sig än det tunna, "vanliga" regnstället man har under den varmare delen av året.
 
Förutom att jag missar vår "shoppingdag" idag så var vi dessutom bortbjudna till våra vänner på födelsdags-/bröllopsdags-/inflyttningsfest. Något som jag verkligen såg fram emot...
Även mina svärföräldrar skickade en en middagsinbjudan till oss under gårdagen avseende i dag/i kväll. Men tyvärr fick vi tacka nej där också. Sååå tråkigt!
 
Dock har jag laddat upp med alla nödvändiga mediciner, nässpray, treo, ipren och alvedon. Färsk frukt, En massa kärlek från min underbara man, min finaste lilla dotter och våra söta små fyrbentingar.
Som om inte det skulle vara nog så har jag bunkrat upp med böcker.
 
 
 
Jag älskar ju att läsa, och brukar köpa på mig böcker så fort jag springer på någon bok om något intressant ämne. Det kan vara både fack- och skönliteratur, självbiografier, etc.
Sedan slukar jag dem så fort tillfälle ges. Det här är ett sådant tllfälle...
 
 
Önskar er alla en underbar lördagskväll med god mat, mycket kärlek och kanske en bra film eller två?! 
 
Vi hörs imorgon igen.
 
Puss ❤️
 
 
Och om ni orkar så har jag skrivit av mig ännu lite mer...
 
Blommorna, alla buketter och arrangemang till begravningen som var från oss, (Från mig, Stefan och Wintra. Från Min syter och hennes familj. Från pappa och mina syskon. Liksom från Sebastians kompis.) ville jag göra själv.
 
Alla dom här sakerna kring begravningen och själva begravningen i sig var på något sätt det sista jag någonsin skulle kunna ge min son eller göra för honom, till honom. Därför ville jag göra allt så fint och vackert som det bara gick. Och överösa det med all världens kärlek.
 
Allting valdes omorgsfullt ut. Allt i från de kläder jag redan lämnat till begravningsbyrån. Blommorna som skulle placeras på och brevid kistan, till begravningsprogrammet och den musik som skulle spelas under begravningsgudtjänsten.
 
Jag beställde mängder av snittblommor, över 200st röda, oranga (eller roströda) och vita rosor, 50st vita liljor, murgröna samt diverse olika vita och gröna kvistar och större blad.
Samtidigt så beställde jag oasis i olika varianter och storlekar. 
 
Vi inhandlade sidenband av varierande bredd för att binda runt buketterna och till att skriva en sista hälsning på. Likaså köpte vi pennor för ändamålet i svart, silver och guld.
 
Eftersom att jag hade bokat församlingshemmet till begravningskaffet efter begravningen och hade sån tur att jag fick hämta ut nycklarna och fick tillgång tilll lokalen redan ett par dagar innan begravningen skulle äga rum. Så transporterades allt material dit och sedan var det bara att sätta igång.
 
Jag, min syster Elinor och Sebastians kompis hjälptes alla åt att binda buketterna. Och gjorde tillsammans alla arrangemang.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
När vi var klara med alla förberedelser, inkl dukning och allt därtill så kunde vi alltså låta allting stå kvar över natten. Vi släckte ner, låste och åkte hemåt för att försöka få några timmars sömn (om det nu skulle gå att somna överhuvudtaget)?! 
Dagen därpå skulle vi alltså ta ett sista farväl av vår Älskade Sebastian.
Min Fina, Underbara, Älskade lilla "Bebban"...
 
Kommentarer (0)
Barn / Böcker / Familj / Feber / Förkyld / Influensa / Intressen / Läsning / Min allra Finaste Sebastian / Sebastian / Sebbe