Lördag och en fanastiskt härlig höstdag står för dörren. 
Det passar sig faktiskt ganska bra då hela familjen nu är på fötter igen. "Back in business" skulle man kunna säga. Jag är frisk. Wintra är vart bra igen innan det ens hann bryta ut.
Har starka misstankar om att hon bara var lite "vara hemma med mamma och mysa sjuk"?! ;) ;)
 
 
Igår var vi i stallet som alltid på fredagskvällarna. Och det stod hoppning på schemat.
 
Guuud så duktig hon har blivit. Jag tror inte man kan vara mycket stoltare än vad är över denna lilla "Sockerbit"?! Hon går verkligen från klarhet till klarhet, som man brukar säga... Hehe
 
 
Nu tänkte jag åka till blommsterlandet för att inhandla diverse saker för ett arrangemang jag ska göra sedan. Till vad? Det tänkte jag visa er sedan (imorgon, förhoppningsvis). ;)
 
 
En underbar lördag önskar jag er alla!
Passa på å njut av dagen så mycket ni bara kan, så hörs vi lite senare...
 
Puss ❤️
 
 
För er som orkar läsa mer, så kommer det här...
Redan dagen efter själva begravningsceremonin skulle vi ha jordfästning.
Denna dag var det bara familjen och de allra närmasta från oss/vår sida av familjen som var med.
Det var nog det absolut värsta jag varit med om i mitt liv efter det att vi förlorat vår ÄLSKADE Sebastian.
 
Vi skulle samlas uppe vid krematoriet, på Norra kyrkogården. 
Sedan skulle vi prommenera i ett följe bakom kistan/kistbärarna/kistvagnen på väg bort mot den gravplats som vi hade valt ut. Där skulle vi ha ännu en liten ceremoni när kistan skulle jordfästas/hissas ner i graven. Prästen läste ur bibeln, lade mull på kistan och sedan så fick vi familj och vänner som var på plats lägga på våra blommor som vi hade med oss till Sebastian.
 
Det fanns ju flera orsaker till varför jag redan från början inte alls hade velat haft graven just där, på Norra Kyrkogården. 
Dels så var det ju det faktum att Sebbe är född och uppvuxen på Söder i Örebro. Han har gått på dagis och skola här.
Han har alla sina vänner här. ch jag hade ju gärna sett att de skulle ha möjligheten att enkelt och smidigt kunna ta sig till- och besöka Sebbe så ofta de ville och hade lut till det. Då hade ju Almby Kyrkogård varit det absolut mest passande i alla avseenden, ur alla aspekter ovan så är det för mig fortfarande solklart att vi borde valt just Almby.
Vi bor fortfranade kvar på Söder, i den lägenhet vi bodde under Sebastians 10 sista år. 
 
Som sagt, jag skulle stått på mig mer på den punkten. Det känns ju iallafall så här i efterhand som om det faktiskt är det som verkligen spelar roll i det långa loppet. Som spelar roll nu när graven är det ända vi har kvar... 
 
Dels så har vi egentligen ingen anknytning till Norra Kyrkogården, inte på samma sätt som vi har till Almby.
På Almby Kyrkogår har vi en släktgrav sedan generationer. En jätte fin grav, placerad precis på första raden direkt till vänster när man gått ner för tapporna framför kyrkan.
Där ligger ju min mamma begravd, min farmor och min farfar, liksom gammelfarmor och gammelfarfar begravda. 
Och vi hade ju pratat om det åtskilliga gånger, bla när vi var och besökte graven att här skulle vi också vila tillsammans en dag.
Det var ju Sebastians egen önskan.
 
Dock har vi ett par släktingar, flera generationer före Sebbe som är begravda på Norra Kyrkogården. (Så en viss anknytning har vi väl, men jag tror aldrig att Sebastian själv en varit med och besökt den graven)?!
Det är min mormors pappa som gick bort låååångt innan jag föddes och min mormors mamma (alltså min gammelmormor och gammelmorfar) som ligger begravda där. Min gammelmormor gick bort när Sebastian var bebis. Jag är uppväxt med henne nära, men inte Sebastian.
 
Jag var väldigt mycket hos min mormor och morfar under min uppväxt. Och jag minns faktiskt flera tillfällen som vi var på Norra Kyrkogården för att då, på den tiden tända ljus för gammelmorfar.
Vi stannade ofta där på vägen till eller från sommarstugan ute i Tjugsta tex.
Jag minns säskillt hur min ena moster -Maria och jag alltid gick runt där på kyrkogården och tittade på alla gravar.
På den bortre delen av kyrkogården låg, vad vi kallade för "Barn Kyrkogården". Där fanns massor av gravar, rad efter rad. Det var både gammla gravar liksom nyare gravar. 
Åldrarna på barnen var väldigt varierande. Det som dock slog mig mest när vi gick där, varje gång det var hur missköta och bortglömda många av gravarna var på just den här delen av kyrkogården. 
Det är något som verkligen etsat sig fast i mig. 
 
Jag minns att jag ofta tänkte på alla dem som låg där, på deras föräldrar, allt de fått gå igenom. Men jag minns också att jag tänkte på alla de bortglömda gravarna. Vad hade hänt? Hur kunde någon bara glömma bort sitt lilla barn???
 
Efter det så har Norra Kyrkogården alltid haft en negativ och oerhört sorglig klang hos mig. Jag blir på något sätt illa till mods vid blotta tanken.
 
Att jag nu får leva resten av mitt liv utan min son är något jag aldrig kommer att förlika mig med. 
 
Att jag dessutom skall leva med att jag inte stod på mig vad det gäller vart Sebastian skull begravas så får jag dessutom leva med att Min Fina, Älskade, Underbara Sebbe. Min son. Och Norra Kyrkogården nu och föralltid kommer att vara förknippade med varandra. 
Det är, för mig helt fruktansvärt!
 
 
 
 
 
 
ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR DIG!!! ❤️❤️❤️
NU och FÖR ALLTID!!! ❤️​❤️​❤️