/ Allmänt / Barn / Familj / Fredagen / Min Sebastian / Personligt / Sebbe / Stallet / Wintra /

Res dig upp

God kväll alla Fina!

Redan fredag igen, veckorna rusar verkligen bara förbi.

Efter jobbet idag så så har vi varit ute i stallet hela kvällen, Wintra hade ridlektion. Efter det så lockade liksom alltid kaninerna som finns där och jag spanade in och hälsade på den nya killen som kommit, Silver en riktig snygging måste jag säga! Tror bestämt att Ajax kommer att få lite konkurens...

 

Nu sover Sessan gott och min finaste man och jag har slängt oss ner i soffan och tänkte hitta någon bra film eller serie att börja kolla på. Är det någon som har något bra tips att komma med får ni jätte gärna lämna det här nere! ↓↓↓
(Tips tas tacksamt emot! He he...)

Önskar er alla en mysig fredagskväll oavsett hur ni väljer att spendera den!

 

Men först tänkte jag bara ta er tillbaka till Fredagen den 26/2-2016...

 

Vi tog oss så småning om hem. Sebbes kompis och jag.

Med oss hade vi Sebbes stora väska med kläder och diverse saker i. Liksom den bruna papperspåsen med Sebastians tillhörigheter i, från IVA.

 

Straxt efter kl 17 kom min manliga kollega förbi och lämnade av Wintra hos oss. Han hade tagit med henne hem från dagis när han hämtade upp sina två små. Och tillsammans gick de vägen förbi oss när de skulle hem.

 

Jag hade pratat med Stefan, (min man) igen via telefon, precis efter att vi lämnade sjukhuset. Så vi hade kommit överens om att vi två (Stefan och jag) tillsammans skulle berätta för Wintra om vad som hänt Sebastian. Jag såg helt enkelt inget annat sätt. Jag visste att jag inte skulle klara av att ta det själv med henne, det gick bara inte. Det skulle kännas som att jag skulle slita sönder hennes hjärta, förstöra henne och traumatisera henne för all framtid.

Hon hade ju inte ens hunnit komma ner till sjukhuset för att ta farväl utav sin Älskade storebror. Hur skulle hon kunna förstå?! Hur skulle jag kunna förklara varför hon inte fick säga hejdå?

 

Vi lät fredagen gå, köpte pizza och kollade på film med Wintra. Att pappa var på sjukhus nu, det berättade vi och hon pratade också med honom i telefonen en liten stund. Hon visste ju att han hade varit sjuk och att han hade fått skjuts ner till sjukhuset efter att hon hade blivit lämnad på dagis samma morgon.

 

Jag ska ärligt säga att jag faktiuskt inte minns hur- eller ens om vi parerade några frågor från henne gällande Sebastian, då på kvällen?! Som jag minns det gick kvällen ändå okej i den just i det avseendet.

 

Det var inte förrän på morgonen därpå som Wintra reagerade och sa;

”Vad tokigt mamma, Sebbes kompis är här. Men inte Sebbe”?!

 

Då började tårarna att rinna kan jag säga!

Jag tittade på kompisen som tittade på mig och även han började storgråta.

 

Jag käde att det här var inte rätt mot Wintra, absolut inte! Men jag klarade inte av att berätta det för henne. Inte då.

 

Wintra åkte senare samma dsag hem till min lillasyster och hennes dotter, Wintras kusin Lowa och sov över till på söndagen. Vilket gav mig ytterligare lite tid att försöka ta in och förstå allt som hänt. Samtidigt så hoppades jag på att Stefan snart skulle få komma hem igen. Jag längtade och jag väntade.

 

Det skulle dröja hela helgen och ytterligare ett par dagar in på nästkommande vecka innan Wintra och jag åkte ner till sjukhuset för att hälsa på Stefan.

Jag ville självklart åka ner till honom! Men jag ville samtidigt, under inga omständigheter tillbaka ner till den monsterbyggnaden där mardrömmen nyss blivit ett faktum.

 

 

Jag minns att det enda jag ville göra var att försöka sova för att på så sätt kunna vakna eller bli väckt ur denna vidriga mardröm som jag hoppades att detta var. Allt jag önskade var att få tillbaka min familj igen, hela min familj samlad på ett ställe.

 

Nu var det här dessvärre ingen mardröm, det var på riktigt. Sebastian min Älskling han var en ängel i himmelen nu. Stefan låg kvar på sjukhuset och Wintra hade ju först varit hos min syster sedan hos våra vänner (hennes bästa vän) ett par dagar.

Skulle något hända så var det bara för mig att resa på mig och se till att det blev gjort. Skulle vi någonsin kunna börja bearbeta det som hänt och hitta någon väg tillbaka så var det bara för mig att se till att ta tag i detta.

Det fanns inget annant...

 
 
 
Den nya snyggingen Silver...
 
 
Wintra och kaninerna... <3 <3 <3
 
 
 
Kommentarer (0)
Barn / Djur / Familj / Fredagen / Hästar / Min allra Finaste Sebastian / Sebastian / Sebbe / Stallet / Wintra