​Hela lördagen var en riktig familjedag.

Kvällen avslutades med film och " lördagsgodis" i soffan.

 

Filmen vi såg var den nya animerade filmen "Baby Bossen".

Kanske låter konstigt men har ni inte sett den än så rekommenderar jag er verkligen att se den. Den var så sjukt bra.

 

 

Nu förstår jag varför Wintra har tjatat så mycket om att få köpa filmen, trots att hon sett på den på bio (hela 2 gånger). Samt ytterligare ett par gånger hemma hos sina vänner/ våra vänner.

 

Nu valde vi alltså att tillmötesgå hennes önskan och köpa filmen. Ett riktigt lyckat beslut!

 

Jag vet att många av er säkert tänker att det var väldigt mycket "stenålder", köpa filmen. Jag vet, jag kan hålla med till viss del. Men ibland vill man helt enkelt ha själva filmen IRL. Med fodral och allt. Och nu hade ju Wintra önskat sig just detta lääänge.

Och ja, vi har Netflix, C-more och Viaplay. 😉

 

Jag har ju bett om tips för bra filmer lr serier där, vilket jag fortfarande söker med ljus och lyckta. 

Jag älskar svenska kriminalare, typ Beck och Wallander. Engelska kriminalare, typ Marcella och Broadcurch, thrillers, etc.

Era tips tas tacksamt emot! 🙏🙏🙏

👇👇👇 Där nere i kommentarerna👇👇👇

(Skriv gärna bloggens kommentarsfält så att alla kan ta del av det...)

 

Filmen handlar egentligen om ett barns väntan på- och tankar om att få ett syskon. Fördelar kontra nackdelar. 

Om att dela med sig av sina föräldrars kärlek och ge plats för en ny liten individ i familjen.

 

Under filmen så skrattade jag så jag kved.

Men efter filmen så vart jag alldeles för sentimental.

Jag började tänka på Sebbe, min allra Finaste Sebastian. ❤️❤️❤️

Jag tänkte på hur det var när han växte upp och hur mycket han önskade sig ett syskon.

Han var rent av överlycklig när han- och familjen fick sin egna lilla "Baby Boss". När Wintra föddes och han blev storebror var nog ett av de lyckligaste ögonblick i hans liv, tror jag.

 

Ju mer jag låg där och funderade på mina underbara ungar, desto mer växte saknaden efter Sebbe inom mig. Tårarna bara rann. Och smärtan, den obeskrivliga smärtan. Det känns som om ett glas har krossats i ditt hjärta och skärvorna försöker tränga sig ut. 

Samtidigt så får du ett bowlingklot kastat mot dig som träffar magpartiet och går rakt igenom. 

Ett stort hål, ett stort bultande tomrum och ett blödande hjärta som håller på att gå i bitar.

Det är i det närmaste exakt så det känns. Det enda som någonsin skulle kunna lindra smärtan är möjligheten att få krama om min Sebbe igen. Få se honom, röra vid honom, krama honom, få känna hans doft och pussa på honom. 

 

Plötsligt slår mig tanken om den tid som har passerat. 

Det är nog den värsta tanken av alla. Jag vill inte att tiden skall gå. Än mindre rusa förbi så snabbt som den uppenbarligen gjort nu dag efter dag.

För varje dag som går så är det ytterligare en dag längre sedan han satt här, sedan han kramade om mig och pussade mig.

Ytterligare en dag längre sedan han tittade på mig och sa;

"Mamma, jag Älskar dig mamma!"

Och det är ytterligare en dag längre sedan jag svarade;

"Jag Älskar dig ännu mer min, Älskade, Fina Bebban! Jag Älskar dig hela vägen till månen och tillbaka igen!" ❤️❤️❤️

 

 

Nu ska vi göra ett försök att fånga den här dagen. Försöka göra även denna söndag till en mysig och minnesvärd dag.

 

Hoppas ni gör detsamma så hörs vi lite senare!

 

Puss ​❤️